onsdag 30 januari 2013

Mitt hjärta är i Mexico



Planerna går framåt - nu har både jag och Sebbe lämnat in ansökning till TEFL-kursen i Mexico, och i morgon när csn äntligen ger mig pengar, ska jag betala in depositionen. Betalar vi senast i morgon får vi 450 dollar var i rabatt. Rätt gött. Åh vad jag längtar. Hösten är alldeles för långt bort! 



Jag tror jag skriver det här rätt ofta - men jag drömde om mina barn igen. Att jag fick träffa dem, prata med dem, krama dem. Drömde om lilla Flori, hennes busiga leende, hennes tillgivenhet, hennes små armar om min hals. Åh vad jag saknar henne! Jag saknar dem allihop och jag vaknade med en molande värk i magen. Det är ett år sedan jag åkte dit idag. Ett år sedan jag gav mig ut på det som skulle bli mitt livs häftigaste äventyr. I övermorgon ett år sedan jag först kom till Casa Hogar Don Bosco och fick träffa alla de där underbara barnen som etsat sig fast i mitt hjärta. 
Jag kommer ihåg hur nervös jag var när jag först kom in där, särskilt när jag upptäckte att ingen pratade engelska. Alla barnen flockades kring Mara, en tjej som vart volontär året innan, och jag satt en liten bit ifrån, jag kunde ju dessutom ingen spanska. Flori sa till Mara att "hon ser ensam ut", och Mara sa åt henne att gå fram till mig, så det gjorde hon. Hon kom raka vägen fram och gav mig en kram. Och sen var jag fast. 

Tänk vad tiden går. Och tänk att det fortfarande gör ont, att jag fortfarande saknar dem så det värker i bröstet. Att jag får tårar i ögonen av att skriva det här.

Men jag hoppas på att få se dem allihop igen i höst. Det gör mig helt varm i hjärtat av att bara tänka på det. 


Kan inte hösten komma snart? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar